Dela nyhet
Intervju med årets hederspristagare Roger Culmsee.
23 okt 2020 0 kommentarer
Stort grattis till hederspriset! Berätta för oss, vem är du Roger?
Jag är en motionerande fotograf och mekaniker som hunnit bli 53 år. Bor i villa på Söder med frun Lotta och vi har två vuxna döttrar. Jag har ett stort intresse av att bygga, reparera och väcka liv i gamla fordon och maskiner. Jag tycker om att göra motionsrundorna till små äventyrsutflykter anpassade efter årstiderna i sällskap med andra. Det jag gillar bäst är swimrun, kajakpaddling och långfärdsskridskor.
Hur ser din idrottsbakgrund ut?
Jag har inte idrottat i ungdomen utan började i vuxen ålder med lite löpning och styrketräning. I slutet av 80-talet tränade jag jiu-jitsu när en kompis frågade om jag ville hänga med och köra Vätternrundan. Jag byggde om min gamla billiga 10-växlade cykel med nya hjul och vevparti. Vätternrundan gick bra även om det var tufft. I början av 90-talet ledde mitt motorintresse till att jag körde lite motocross och enduro. Jag deltog några gånger i endurotävlingarna Stångebroslaget och Ränneslättsloppet. Motorcykeln var en gammal Husqvarna som jag köpte i delar för 1500:- Nästa utmaning var KK-joggen som jag sedan första gången försökt springa varje år, även om jag tappat både träning och kondition många gånger om. När jag fyllde 40 fick jag en startplats i Stockholm marathon. Jag sprang massor och tyckte att konditionen var riktigt bra. Mitt snabbaste marathon sprang jag nu i september, 13 år senare.
Vilken är din drivkraft?
Jag gillar utmaningar där man får testa sina gränser. När jag närmade mig 50 tänkte jag ge mig själv en utmanande upplevelse. Då visste jag inte att man var tvungen att kvala till Ironman Hawaii så delmålet blev Ironman Kalmar. Min första Ironman gjorde jag 2015 för att se och lära mig. Det gick bra och jag lyckades bevara känslan från loppet för att minnas och njuta av bedriften länge. Sedan dess har det blivit ett antal stora och små lopp och motionerandet har blivit en livsstil. Jag har med tiden upptäckt att det är inte de stora målen utan de stora upplevelserna tillsammans med andra även i den vardagliga motionen som är mest värdefull.
Vad betyder Julita Triathlon för dig?
Det började med att jag skulle göra Ironman 2015 och behövde vara medlem i en klubb för att deltaga. Det har blivit så mycket mer sedan dess. Gemensamma träningar och tävlingar under hela året gör att man får sällskap och hjälp att hålla igång kroppen. Klubben har med tiden blivit som en extra familj. Från att mestadels ha tränat på egen hand har jag utökat vänkretsen med andra som har samma intresse.
Hur känns det att tilldelas hederspriset?
Jag känner värme och stolthet.